 |
 |
|
Name: Andean Community of Nations |
|
|
Acronym: ACN |
|
| Year of foundation: 1969 | |
| Headquarters: Lima, Peru | |
| ACN documents: gå till sidan | |
| Officiell webbplats: gå till sidan | |
fokusera på |
|
| Andinska parlamentet |
beskrivning
”Andinska gemenskapen” eller AC (spanska: comunidad Andina, can), tidigare känd som ”andinska pakten”, är en intergovernamental organisation skapad av Bolivia, Peru, Venezuela, Columbia och ecuador i syfte att främja utvidgningen av marknaderna och garantera en effektiv ekonomisk utveckling i regionen.
medlemsländer:
Associated member countries:
Observer countries:
Former member countries:
historia
på sextiotalet misslyckades det första subkontinentala integrationsinitiativet, latinamerikanska frihandelssammanslutningen (LAFTA), gynnade ökningen av subregionala integrationsblock. Bland dessa skapades Andinska gruppen 1969 genom Cartagena-avtalet. Andespakten baserades på två grundläggande uppfattningar. För det första var det knutet till en sluten integrationsmodell, som uppfattade anslutningsprocesserna mellan länder som underlättare fordon för marknadsutvidgning, genomförande av gemensamma utvecklingsprogram på industriell nivå och skydd till tredjeländer. För det andra, ur institutionell synvinkel, byggdes den Andinska organisationen, främst inspirerad av den europeiska integrationsprocessen, på funktionalistiska och neo-funktionalistiska system. De första besluten som antogs av ministrarna i Andespakten var uteslutande inriktade på ekonomiska frågor.
i slutet av åttiotalet år, genomförandet av Washington konsensus i dynamiken i integrationsprocesser genererade en affärsutveckling upprätthålls i bildandet av handelsavtal mellan de utvecklade och de mindre utvecklade länderna. Denna nya trend ledde Andesgruppen mot en öppen regionalism som gynnade avskaffandet av tullhinder och undertecknandet av handelsavtal med olika ekonomiska centra över hela världen. På 1990-talet fick den Andinska samhällsintegrationen drivkraft med att handeln inom kan växa avsevärt, delvis på grund av inrättandet av ett frihandelsområde mellan fyra av de dåvarande fem andinska länderna (utom Peru). De gemensamma regler som antagits inom olika sektorer, såsom jordbruk, immateriella rättigheter, investeringar, konkurrens och handel försvarsinstrument skapade också optimala förutsättningar för ekonomisk tillväxt och integration. Utöver denna ekonomiska omvandling omarbetade de andinska myndigheterna institutionellt integrationsprocessen mot en mellanstatlig nyliberal strategi. 1997 var ikraftträdandet av ändringsprotokollet för Trujillo ett viktigt steg mot Andes integration. Det ändrade det ursprungliga Cartagena-avtalet och hade i princip två konkreta konsekvenser: ”Andinska pakten” omvandlades till ” Andinska gemenskapen ”och Andinska integrationssystemet (AIS, eller SAI i sin spanska akronym, vilket betyder” Sistema Andino de Integracion”) blev det utrymme som samlar de olika institutionerna, myndigheterna och samhällsorganen.
ACN-strukturen och beslutsförfarandena
Andes Presidentsråd
Andes presidentråd är det högsta organet i Cartagena-avtalet. Rådet sammanträder årligen i regelbundna sammanträden med syfte att definiera den övergripande politiska processen. Ordförandena fastställer arbetsriktlinjer och prioriteringar och anger i allmänhet integrationens riktning i dess olika aspekter. De uttalade genom riktlinjer som omfattas av handlingar eller förklaringar från presidentmöten.
Andes Utrikesministerråd
Andinska Gemenskapskommissionen
med en parallell med Europeiska unionen uppfyller Europeiska kommissionen nästan samma attribut.
kommissionen ”skall bestå av en befullmäktigad representant från varje medlemsstats regering” (beslut 563, 1969). Den består av fyra landsrepresentanter, varav en är ordförande. När det gäller generalsekretariatet föreskrivs att det endast måste agera i Delregionens intresse. Det är en av huvudinstitutionerna och måste ge tekniskt stöd till alla institutioner i det andinska integrerade systemet.
Andinska gemenskapens generalsekretariat
generalsekreteraren, som väljs med konsensus av Andes utrikesråd för en femårsperiod, är den mest synliga delen av sekretariatet. Hon / han ”ska vara en person med bred representation och erkänd prestige och måste vara medborgare i ett av medlemsländerna. Han ska agera endast i Delregionens intresse som helhet ” (Art 29, Cartagena-avtalet).